...
Känslan är lite som att vara beroende,
kanske lite som mitt irriterande sockersug?
Jag klarar mig och livet är bra,
men med jämna mellanrum kommer det där suget tillbaka.
Det går att hantera. Och det finns andra ting i livet att ersätta det med.
Jag klarar mig, men du finns där någonstans i bakhuvudet och påminner mig ibland. Trots att jag snart varit utan dig ett år.
