firearm

Jag vet inte om det är bra att träffas såhär när vi inte är i en relation längre sa jag. Men någon typ av relation har vi ju svarade du då.

Men fyfan va svårt det är att vara i en ny typ av relation med dig när jag uppskattade vår tidigare relation så. Såklart saknar jag när allt var sådär nytt och spännande, och jag blev pirrig i magen varje gång du kysste mig. Men mest av allt saknar jag bara att vara med dig. När du följde med mig ut varje gång jag var tvungen att gå ut med Arthur sent på kvällen och du visste att vi skulle behöva stå där i småkylan hur länge som helst. När du brukade smsa mig godmorgon och fråga om jag sovit gott. När vi var hos dina föräldrar och spelade spel och när du alltid frågade mig om råd om inredning till din nya lägenhet. Mest av allt saknar jag när vi bara fanns ihop, hörde ihop, höll om varandra. Och jag visste att du ville vara med mig. 

Men det vet jag inte längre, och det får denna nya relationen att göra så ont.

För vafan vet jag. En dag kanske jag får höra av en kompis att du verkar lycklig igen, utan mig. Det kanske du redan är. Jag kanske bara sakta hjälper dig att komma över mig, och kanske hjälper du mig också dit. Fast jag inte vill.